Mån 18:43

Jag frågade dig om du brukade ha ångest på kvällarna. För mina egna demoner kommer allt för ofta krypandes då. Klockan slår 5, det är okej, 6 ,7, 8. Det gör ont att andas. Även fast du inte kände igen det, fanns du där och brydde dig. Du frågade och du sa allt det där jag så många gånger har behövt höra. Jag vet inte om det är nu det vänder, eller om jag har för hög tilltro. Det jag vet är att jag har hopp igen. Hopp om att någon där ute ska förstå mig. Någon som du. Din mamma ringde och du sade att du var med mig, min mamma ringde och jag sade att jag kollade på Joel Kinnamans nya serie. Jag vet inte om det är rädslan som håller mig kvar. För hela min kropp och själ ville skrika av glädje. Jag blev rörd av att du sa mitt namn. Om 2 dagar är det alla hjärtans dag. Jag frågade om du ville göra något då. Och precis som du är, reagera du negativt men med lite eftertanke frågade du följsamt: vad vill du göra? Jag hoppas vi kan bibehålla den här balansen. Att jag är lyhörd om vad du vill, och du likaså. Vi bestämde oss för att laga mat tillsammans. Tankarna flyger åt alla håll. En sak är jag dock fast beslutsam om. Med dig är det sunt. Och jag hoppas vi båda får vad vi förtjänar. 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas